Denna webbplats använder tekniska, analytiska och tredjepartscookies.
Genom att fortsätta surfa accepterar du användningen av cookies.

Preferences cookies

Pier Paolo Pasolini, ”Amado mio”

I samband med 35-årsjubileet av Pier Paolo Pasolinis framträdande på Italienska Kulturinstitutet i Stockholm (28 oktober 1975) och hans bortgång (2 november 1975) presenterar vi den svenska översättningen av författarens roman Amado mio.

 

Under evenemanget samtalade författaren och filmkritikern Carl-Johan Malmberg med Concetta D’Angeli som undervisar i italiensk litteratur på Universitetet i Pisa.

Beskrivning
Amado mio är ett av de många prosaförsök som den unge Pasolini arbetar på direkt efter kriget, mellan 1946 och 1950. Det är mycket aktiva år, fyllda av litterära experiment inom prosa och poesi, år av såväl pedagogiskt som politiskt engagemang. Men det är också en plågad och svår period under vilken Pier Paolo lär sig att acceptera sin egen homosexualitet, överför den i skrift och därmed gör den till det centrala temat för sina litterära undersökningar.
Amado mio författades 1948 och förblev opublicerad ända till 1982. Det är berättelsen om den unge intellektuelle Desiderios lidelse för en pojke från den friuliska landsbygden, som han möter av en slump på en ”dans under bar himmel”. Genom att pendla mellan den restlösa sanningen om en sexuell annanhet och kulturens fiktion eller komplikation föregriper denna tidiga roman Pasolinis verk i stort. Pasolini skulle nämligen under hela sin verksamhet förbli trogen denna utmaning: att säga sanningen genom formens lögn, men att omvandla den sistnämnda till en högre sanning, att göra sitt eget privata fall till en paradoxal och allmän figur för begäret och oron.

Författaren
Pier Paolo Pasolini (1922-1975) var en av de mest framträdande italienska kulturpersonligheterna under andra hälften av nittonhundratalet. Hans skapande tog sig ytterst divergerande former – från poesi på friuliska till romaner, från teater till film – men bars genomgående av en klarsynt och lidelsefull reflektion över de djupgående förändringar som präglade den italienska efterkrigstiden. Från och med sextiotalet kom hela hans litterära, dramatiska och cinematografiska verk att utgöra en våldsamt polemisk och provokativ anklagelseakt riktad mot den ”antropologiska omvandling” och det ”kulturella folkmord” som framkallats av den kapitalistiska moderniseringen. En anklagelseakt som kulminerar i den ofullbordade och först postumt publicerade romanen Petrolio (1992). På svenska finns sedan tidigare bland annat antologin Dikter (1989), essäsamlingen Skrifter i fel tid (1993) och dramat Calderón (1990).

Omslaget

 

När de var ensamma tryckte Desiderio Benito mot sig och kysste honom. Han var så lycklig över att pojken gett sig till honom att han, i stället för att på nytt kyssa honom, tog honom i ena handen och springande förde honom till vallen.
– Citat från boken

 


Boken är till salu på Adlibris och på Italienska Kulturinstitutet(Gärdesgatan 14, Stockholm).

Mer information
  • Bok av Pier Paolo Pasolini
    Efterord av Rinaldo Rinaldi
    Översättning av Gustav Sjöberg

    ISBN: 9789197902816
    SPRÅK: svenska
    UTGIVEN: 2010-01-01
    BOKSERIENUMMER: 2
    ANTAL SIDOR: 96