Från vänster till höger: Ture Wennerholm, Carlo Maurilio Lerici, Alessandro de Masi (Italienska Kulturinstitutet i Stockholms fotoarkiv
Ture Wennerholm (Stockholm 1892 – Stockholm 1957) var en svensk arkitekt. Han studerade på Kungliga Tekniska Högskolan och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Under sina studier arbetade han med Gunnar Asplund, upphovsman till några av huvudstadens mest kända byggnader, från Stadsbiblioteket och den intilliggande Observatorielunden, till Skandiateatern och Skogskyrkogården. Wennerholm fokuserade i huvudsak på industriell arkitektur och inspirerades av både funktionalism och klassicism. Bland hans mest berömda verk kan nämnas L.M. Ericsson-byggnaden vid Telefonplan som fram till 2004 var telekomföretagets huvudsäte som sysselsatte honom mellan 1935 och 1956. Wennerholm var även aktiv i Helsingborg, Norrköping och Göteborg.
Wennerholms bidrag till byggandet av Italienska Kulturinstitutet i Stockholm uppgår i byråkratisk support i den preliminära fasen innan byggandet påbörjades. Under början av 40-talet arbetade arkitekten bland annat på Byggnadsstyrelsen och Utrikesdepartementet där han översåg byggandet av departementets utländska delegationsbyggnader. I och med detta jobb lärde han känna folk från den italienska diplomatin, bland andra säkerligen Carlo Maurilio Lerici, som arbetade med ambassadören Marcello Del Drago och Institutets direktör Carlo Morozzo della Rocca för att gratis erhålla en bit land av Sverige på ca. 30.000 kvadratmeter, likt den Italien gav i Rom under början av 40-talet för att bygga Svenska Institutet i Rom. Wennerholm föreslår i december 1952, antagligen på Lericis förslag, den första ritningsförslaget för Italienska Kulturinstitutets nya säte som publiceras både i svensk och italiensk press, vilket visar vikten som den här kulturella platsen har för både länder under den här tiden.