Sida under uppbyggnad. Snart kommer du kunna läsa Institutets historia även på svenska!
Pier Luigi Nervi under Viadotto di Corso Francia, Rom, ca. 1960 (Foto: Oscar Savio; Fondation PLN Project Archives, Bryssel, Belgien)
Nervi?
han har morgondagens arkitekturs hemligheter: han gör profesior om former.
– Gio Ponti1
I sin bok från 1957, Amate l’architettura, hyllar Gio Ponti vännen och kollegan Pier Luigi Nervi (Sondrio 1891 – Rom 1979), som nämns nio gånger. Han uppmanar läsarna att besöka Nervis valv på Palazzo Torino Esposizioni – ”han gör ingenting annat än att springa, flyga, med sina element, och blicken flyger, och sinnet med”2 – samt UNESCO-auditoriet i Paris – ”det är fantastiskt, det är grekiskt, det är attiskt”3.
Nervi tog ingengörsexamen från Università di Bologna 1913, och arbetade sedan både som arkitekt och byggarbetare, en ovanlig profil under det sena 1900-talet. Efter att ha utbildat sig vid Società per Costruzioni Cementizie i Bologna grundade han 1920 Società Ing. Nervi e Nebbiosi i Rom, senare omdöpt till Impresa Nervi e Bartoli. Under hela sin karriär kombinerade han konst och vetenskap och gjorde konventionell, icke-förspänd armerad betong till hörnstenen i sina konstruktioner. Det är ett material som är lätt att forma och motståndskraftigt mot både tryck och spänning, vilket gör det perfekt för Nervis arbeten, karaktäriserade av en noggrann uppmärksamhet till förhållandet mellan struktur och form. Hans första projekt, Florensstadion (1930), satte honom på kartan, både i Italien och internationellt, och blev startskottet för en utomordentligt framgångsrik karriär. I Salone per Torino Esposizioni (1949) tillverkades de prefabricerade kvaderstenarna till tunnvalvet med hjälp av den innovativa järn-cement-tekniken. Hans första betydande arbete utomlands var det tidigare nämnda UNESCO-högkvarteret i Paris (1953–58). Det var under dessa år som ett nära samarbete med hans son Antonio inleddes. Nervi tjänstgjorde dessutom under en lång tid som professor vid arkitekturfakulteten i Rom.
Nervi och Ponti samarbetade för första gången på 1950-talet. De två arbetade sida vid sida med Pirelli-skyskrapan och med auditoriet för det nya Italienska Kulturinstitutet i Stockholm.
Dai documenti conservati presso la Fondazione Lerici a Roma si evince, infatti, che Nervi viene coinvolto nel progetto dell’auditorium qualche mese prima rispetto al più noto progetto milanese, nonostante gli esecutivi per la copertura della grande sala siano datati febbraio 1957. Il passaggio dalla copertura a diamante del progetto B alla più classica soluzione a doppia falda (seppure con doppia pendenza) del progetto C è senza dubbio legato al processo di semplificazione strutturale imposto da Nervi, il quale realizza uno straordinario esempio di fusione tra architettura, ingegneria e piacevolezza sensoriale, dando luogo a un’articolata geometria di nervature e lacunari.
Oltre al Pirellone e all’IIC di Stoccolma, vanno indubbiamente menzionate le aviorimesse dell’idroscalo di Marsala in Sicilia (1935), in larga parte abbattute durante la seconda guerra mondiale, l’aeroporto internazionale Leonardo da Vinci Roma-Fiumicino (1957), lo Stadio Flaminio di Roma (con Antonio Nervi, 1957-59), il Viadotto di Corso Francia a Roma (con Luigi Moretti, 1958-60), la Stazione degli autobus di New York (1960-62), il Palazzo Nervi-Scattolin a Venezia (con Angelo Scattolin, 1972).
Ampia ed estremamente interessante è infine la produzione di scritti, i cui temi ruotano intorno al rapporto che intercorre fra struttura e forma, e fra ingegneria e architettura, nonché al valore etico del costruire correttamente. Vale senz’altro la pena leggere Scienza o arte del costruire? Caratteristiche e possibilità del cemento armato (1945), Costruire correttamente: caratteristiche e possibilità delle strutture cementizie armate (1955), Nuove strutture (1963), e È già iniziato l’immutabile stile del futuro? (1963).
Fondazione PLN Project, med säte i Bryssel, leds av Nervis barnbarn, Marco, och jobbar med flera olika frågor: forskning; återsamlande av skrifter, skydd av det arkitektoniska arvet och bevarande av Nervis kulturella arv; utbildningsverksamhet i grundskolor och gymnasieskolor; samarbete med Laboratorio Nervi på Politecnico di Milanos Lecco-campus.