Cartaditalia Klassikers andra upplaga Petrarca och litteraturen presenterades 30 januari 2013 av författaren Anders Bergman och litteraturhistoriken Conny Svensson (Uppsala Universitet).
Förord av Anders Bergman
I alla diskussioner om Francesco Petrarcas kärleksdiktning och förmodade modernitet har vi någonstans på vägen tappat bort kärnan i hans person och samtida berömmelse, nämligen hans roll som lärd man, litterär smakdomare och vandrande bibliotek. Även om man än idag ibland refererar till honom i kulturrelaterade sammanhang är det ytterst sällan man faktiskt refererar honom. Därför vill jag försöka göra som renässanshumanisterna och gå ”ad fontes” – till källorna – för att se vad han egentligen skrev om litteraturens villkor och värde, former och företrädare. Petrarca författade aldrig någon poetik men hans tankar om litteratur finns utspridda i alla hans verk. Vare sig han skriver traktater, brev eller tal, vare sig han skriver om religion, om historia eller om ensamhet, skriver han samtidigt om sig själv och sin kärlek till litteraturen. När jag började sammanställa dessa tankar framkom det snart att de lät sig indelas i tre större teman: att vara författare, att läsa och att skriva. Den dispositionen har jag låtit behålla här. ”Läs dem såsom ni ofta har lyssnat på mig under våra samtal kring eldstaden långa vinternätter, då jag har låtit infallen vägleda mig” är Petrarcas eget rad om hur vi ska ta till oss hans reflektioner. Och såsom det lätt blir när man låter tankarna vandra i goda vänners lag kan en del motsägelser uppstå och åsikter förändras efterhand men Petrarca såg inte särskilt allvarligt på sådant. Andra tankar finner han så viktiga att han återkommer till dem i olika sammanhang, varför några upprepningar har blivit ofrånkomliga i denna framställning. Jag har försökt bringa ordning i den utsträckning som jag har kunnat. Det har också varit min önskan att lämna ordet till Petrarca själv i så stor utsträckning som möjligt och därutöver endast ge den bakgrundsinformation som är nödvändig för att förstå uttalanden som har hunnit bli sexhundrafemtio år gamla. Några personliga slutsatser och reflektioner har jag sparat till efterordet. Till hans litterära åsikter har jag inte räknat sådant som man kan sluta sig till genom att läsa mellan raderna i hans texter, genom närläsningar av hans skönlitterära alster eller genom att analysera hans eget sätt att skriva. Det som diskuteras här är hans utsagor som explicit handlar om litteratur, i första hand sådana som gäller skriftställeri generellt (”Petrarca skriver att han tycker såhär”) och i andra hand sådana där han avslöjar något om sitt eget tillvägagångssätt i litterära sammanhang (”Petrarca skriver att han gör såhär”). I tredje hand har jag fätt vända mig till forskningsresultat och biografiska fakta för kompletteringar (”vi vet att Petrarca gjorde såhär”) och kommentarer (”man har bedömt Petrarcas insats såhär”). Med denna metod har jag har inte behövt konsultera Petrarcas poetiska arbeten (främst författade på italienska) utan har koncentrerat mig på hans latinska brev, avhandlingar och tal. Det är lustigt att den enda bok som enligt titeln utlovar att behandla samma ämne som min, Marguerite Wallers Petrarch’s Poetics and Literary History från 1980, följer en rakt motsatt metod och väljer att enbart dra sina slutsatser ur analyser av Petrarcas italienska dikter. Jag kan inte låta bli att anse att det är att skjuta över målet, hur intressanta de resultat som metoden frambringar än är. Även mitt tillvägagångssätt har naturligtvis sina svaga punkter och jag vill särskilt rikta läsarens uppmärksamhet på att Petrarcas uttalanden i denna bok är ett urval, baserat på vad jag har funnit och vad jag har ansett vara relevant och representativt. Det är jag själv som svarar för översättningarna om inte annat anges, av det enkla skälet att knappast någonting tidigare har översatts till svenska. Eftersom mina latinkunskaper är begränsade har jag haft stor hjälp av italienska, engelska och franska översättningar och textkommentarer. Väl medveten om riskerna som detta förfarande medför är min förhoppning likväl att Petrarcas budskap varken har förvanskats eller feltolkats, även om jag inte har kunnat göra honom stilistisk rättvisa. För de som vill jämföra översättningarna med originalet finns en lista med källhänvisningar på slutet. Ett stort tack till Paolo Grossi, Birgitta Kurtén, Peter Luthersson, Kjell Peterson och Patrik Spånning Westerlund som har hjälpt mig i arbetet med boken.
Francesco Petrarca
Francesco Petrarca (1304-1374) är mest känd för sina kärleksdikter. Men han är också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Som humanismens fader har han kommit att påverka vår syn på kultur och historia, intellektuell och akademisk verksamhet. Det är denne Petrarca som här presenteras för första gången i en längre studie på svenska. Med utgångspunkt i hundratals utdrag ur Petrarcas verk som aldrig tidigare har översatts låter Anders Bergman en av det lärda livets portalfigurer komma till tals om litteraturens väsen och värde, former och företrädare. Varför ska man läsa? Hur ska man skriva? Vad skiljer god litteratur från dålig? Och hur blir man en framgångsrik författare?
Författaren
Anders Bergman (f. 1980) är fil.mag i litteraturvetenskap, Uppsala universitet, och idag verksam i förlagsbranschen. Han har tidigare skrivit böckerna Sigge Bergman – porträtt av en idrottsledare (2008) och Comic in Kafka (2009).
Omslaget
Boken kan köpas på Italienska Kulturinstitutet på Gärdesgatan 14, Stockholm.