Denna webbplats använder tekniska, analytiska och tredjepartscookies.
Genom att fortsätta surfa accepterar du användningen av cookies.

Arkivet

Italienska Kulturinstitutet ”Carlo Maurilio Lerici” erbjuder inventarie över dokumenten tillgängliga i arkivet.

Under 2021 omorganiserade och katalogiserade arkivarien Caterina Zeffiro allt material som finns i arkivet. Inventariet är digitaliserats och kan ses här på vår hemsida, samt i framtiden på andra hemsidor för forskare och studenter. Arkiet kan vara till nytta för forskare i allt från arkitektur till litteratur och konst.

Inventariet kan ses här.

Italienska kulturininstitutets arkiv innehåller ett mycket varierat material, som diakroniskt berättar byggnadens historia, men som också innehåller en serie synkroniska berättelser som ägde rum på Institutet. Det handlar särskilt om dokument, brev, fotografier, teckningar och arkitektur- samt designprojekt från perioden mellan slutet av 1950-talet till 1990-talets andra halva. Materialet som tillhör institutets första verksamhetsperiod från 1941 – året då Institutet grundades på Linnégatan – till 1958 – året då Institutet flyttade till Diplomatstaden är ofullständigt medan materialet från och med 1958 och framåt är mycket innehållsrikt.

Man har bevarat en hel del detaljerade dokument, inklusive de som rör uppförandet av Institutets nya byggnad. Denna del av arkivet innehåller bland annat ritningar av byggnaden – mestadels kopior – gjorda av Gio Ponti, men även skisser på byggnadens interiör och inredning. Man har även hittat flertalet ritningar utförda av arkitekten Ferruccio Rossetti, varav många är original. Det finns också en mängd olika brev, bland annat korrespondens mellan den dåvarande Direktören Alessandro de Masi och arkitekterna Ponti och Rossetti samt korrespondens enbart mellan de två arkitekterna där de diskuterar kring byggnadens inredning och den framtida utbyggnaden. Det fotografiska arkivet innehåller också en hel del bilder från den tiden, som visar både byggarbetsplatsen samt det färdigbyggda Institutet.

Arkivet innehåller även dokumentation som till exempel inbjudningar, pressmeddelanden, fotografier och broschyrer kring de kulturaktiviteter som institutet har anordnat genom åren. Det finns många dokument som bekräftar närvaron avnågra det sena 1900-talets Italiens viktigaste kulturpersonligheter på Institutets evenemang.

Man har bevarat texter från de konferenser som hölls och de som skulle hållits som till exempel Massimo Pallottinos föredrag om arkeologi i samband med Institutets invigning samt från konferensen med Vasco Pratolini. Av stor betydelse är även texten som Anna Maria Ortese skrev i samband med föredraget som skulle hållas på Institutet i samband med att boken Il mare non bagna Napoli blev översatt. I texten finns till och med en del kommentarer och redigeringar från författaren själv. Evenemanget blev tyvärr aldrig av på grund av att författaren aldrig reste till Stockholm. Det finns även brev som Ortese skickade till den dåvarande Direktören som bekräftar detta. Utöver exemplet med Anna Maria Ortese så har man hittat en del korrespondens mellan de olika Direktörerna på Institutet med många centrala figurer inom den italienska litteratur- och filmvärlden som till exempel Vittorio De Sica, Michelangelo Antonioni, Alberto Moravia och Italo Calvino. Direktören Sergio Ponzanelli hade en mycket tät brevväxling med författaren Italo Calvino där de diskuterade författarens resa till Stockholm 1961 i samband med ett föredrag som han skulle hålla om en bok han hade publicerat.

Utöver författare har Institutet också besökts av många konstnärer, bland andra Renato Guttuso. Från ett brev som Guttuso skickade till Institutet framgår det att de olika Italienska Kulturinstituten i Skandinavien år 1961 organiserade en utställning tillägnad honom. Under utställningen donerade han en signerad litografi till Institutet i Stockholm medan tre av hans verk gavs bort till Nationalmuseum i Stockholm. Ännu idag vet vi inte om dessa verk fortfarande förvaras i museets samling eller om de har sålts.

Arkivet berättar även om de kontakter och utbyten som Institutet har haft och fortfarande har med det svenska kulturlivet. I ett brev som skickades 1962 tackade Ingmar Bergman den dåvarande Direktören Sergio Ponzanelli för visningen av filmen La terra trema vilket tyder på att filmen uppskattades mycket av publiken som deltog på visningen. Den svenska diktaren Anders Österling som var medlem i Svenska Akademien från 1919 till 1981 och även ledamot i Nobelpriskommittén för litteratur under många år har haft starka band till Institutet och det var under de åren som han var på Svenska Akademien som Salvatore Quasimodo fick Nobelpriset i litteratur (1959). Österling älskade och kände till den italienska kulturen på djupet. Han deltog vid olika evenemang på Institutet och blev ofta bjuden till Italien, särskilt till Sicilien. I arkivet har man hittat en bild från 1969 där man ser Österling tillsammans med Giacomo Oreglia, Direktören Ponzanelli, Quasimodo och Sveriges Ambassadör i Italien. Bilden togs i samband med utdelandet av Palermos hedersmedborgarskap till Österling och Quasimodo. Oreglia undervisade i italienska under flera år på Institutet och var direktör för Italica-förlaget. Under hans verksamhetsperiod på förlaget publicerades de verk av de två Nobelpristagarna Quasimodo och Montale, översatta till svenska av Anders Österling.