Torsdag 25 januari klockan 17 inviger vi filmcykeln “Mereghettis filmval – Resa genom den italienska filmhistorien” med visningen av Angelina (it. ”L’onorevole Angelina”) (1947, Luigi Zampa). Under de första sex månaderna av 2024 kommer vi ta er på en upptäcktsresa genom den italienska filmhistorien med hjälp av sju filmer, en per decennium från 40- till 2000-talet. Cykeln är kurerad av Paolo Mereghetti, den främste italienske filmkritikern och författare till det historiska filmuppslagsverket Il Mereghetti publicerat sedan 1993. Mereghetti kommer närvara under visningen av Angelina för att presentera filmen och hela cykeln.
Förfriskningar följer!
För att se hela programmet, klicka här.
Angelina (it. “L’onorevole Angelina”) (Italien 1947, svartvit, 90 min) Luigi Zampa. Med Anna Magnani, Nando Bruno, Ave Ninchi, Ernesto Almirante, Agnese Dubbini, Armando Migliari, Franco Zeffirelli, Maria Donati, Maria Grazia Francia, Olga Solbelli, Marco Tulli och Ughetto Bertucci.
Manuset i Zampas första riktiga neorealistiska film har sitt ursprung i en nyhetshändelse och skrevs av Zampa, Piero Tellini, Suso Cecchi d’Amico och huvudrollsinnehaverskan Magnani (i ett av hennes ytterst få manuskredits). Filmens riktar kritik mot de dåliga samhällsförhållandena och politikernas ansvar för detta (den utlösande händelsen är när de ruckliga husen i förorterna drabbas av översvämningar eftersom de byggdes under Fascismen på oförberedd mark) och får sin kraft från humorn, den narrativa rytmen och av en form påverkad av de sovjetiska klassikerna som Zampa hade studerat på filmhögskolan.
Anna Magnanis karaktär är ständigt omringad av en kör (med Ave Ninchi i spetsen) som förstorar hennes dynamiska skådespel och filmen blir en eloge till gruppen och folkets positiva resurser för att handskas med bristerna i efterkrigstidens samhälle. Den politiska ramen är förvånansvärt oförsonlig, trots en romans (Filippo [spelad av den framtida regissören Franco Zeffirelli], byggarbetarens ärliga son, uppvaktar Annetta [Maria Grazia Francia], Angelinas dotter) och en final som traditionellt har tolkats som en återgång till ordningen.
Föga omtyckt av tidens högdragna kritikerkår hade filmen ändå stor framgång hos publiken och förblir en klassiker från en oförglömlig tid inom italiensk film. Fotografi av Mario Craveri och klippning av Eraldo Da Roma. Magnani vann Coppa Volpi i Venedig och Nastro d’Argento. I vissa scener spelar den framtida regissören Zeffirellis karaktär tydligt av en stuntman då Zeffirelli samtidigt jobbade på teatern med Luchino Visconti.
OBS! Filmen visas på italienska med engelsk text
Paolo Mereghetti (Milano 1949) är journalist och har jobbat för tidskrifter som L’Europeo, Repubblica, King och Il Corriere della Sera, där han skrivit filmrecensioner. Han har skrivit för Ombre rosse, Positif, Linea d’ombra, Reset, Ciak och Lo straniero. Han har jobbat på Filmfestivalen i Venedig under ledning av Lizzani, Rondi och Barbera. Han är författare till Filmuppslagsverket som bär hans namn – il Mereghetti – som nu har nått sin tionde upplaga. Han har vunnit priserna Premio Flaiano och Premio De Sica för hans arbete som filmkritiker.
Bokningen är stängd
