Som en del av konferensen om neue Sachlichkeit kommer pianisten Anna D’Errico spela en konsert som representerar denna musikaliska tendens. Konserten hålls i vårt Instituts Auditorium onsdag 10 april kl. 18.
Anna D’Errico beskriver konsertens röda tråd såhär:
De tidlösa poserna i Danseuses de Delphes öppnar det här programmet i den modernistiska musikens tecken.
Claude Debussy blickar gärna bakåt; hans neoklassicism öppnar dörrarna åt modernismen tack vare ett innovativt harmoniskt formspråk och ett nytt sätt att tolka klangfärg som en del av kompositionens material. Intill honom finner vi Hilding Rosenberg, som var den första i Sverige att överkomma den romantiska estetiken. Hans Improvisationer är fragment som letar efter en ny klangfärg och en ny syn på musik.
Programmets två italienska kompositörer kommer från tidsramens två motpoler. Ferruccio Busoni är en ambivalent figur, på många sätt kopplad till romantiken men hans kompositionsspråk introducerar, även i en djup kontrapunktism, märkbara innovationer vad gäller harmoni och klangfärg. Berceuse, från 1907, tillägnad hans bortgångna mor, är ett slående och mycket raffinerat verk vad gäller de olika ljudplanen. Luigi Dallapiccola tar den neoklassiska estetiken närmare ett seriespråk: hans Sonatina canonica, komponerad 1942 och skapad baserad på fragment från Capricci för violin av Niccolò Paganini, använder sig av imitationstekniker som under den tiden var centrala för kompositörerna vid Andra Wienskolan som ett sätt att förnya musiken. Så var det framförallt för Anton Webern vars Variationer op. 27 är ett av de största exemplen på seriell musik och är ett kontrapunktistiskt mästerverk.
Programmet avslutas med Maurice Ravel och en nostalgisk blick bakåt: La valse, en av hans vackraste och mest orofyllda komponeringar, är en hyllning till den dans som signifierar la Belle Époque, som har hyllats av en värld – den under efterkrigstiden – som har förlorat den sista valsen och som vet att den inte kommer kunna återvända dit.
PROGRAM
Claude Debussy: från Préludes, I Livre (1909-10)
I. (…Danseuses de Delphes…)
IX. (…La sérénade interrompue…)
X. (…La Cathédrale engloutie…)
Hilding Rosenberg: från Improvisationer (1939-41)
IV. Lento
V. Allegro moderato
VI. Moderato
VIII. Maestoso energico
Luigi Dallapiccola: Sonatina canonica su Capricci di Niccolò Paganini (1942-43)
I. Allegretto comodo – Allegro molto misurato
II. Largo – Vivacissimo
III. Andante sostenuto
IV. Alla marcia, moderato
Anton Webern: Variationer op. 27 (1936)
I. Sehr mäßig
II. Sehr schnell
III. Ruhig fließend
Ferruccio Busoni: Berceuse (Elegia n. 7) (1907)
Maurice Ravel: La valse (1919-20)
traskribering av Anna D’Errico
Anna D’Erricos repertoir rör sig från klassisism till modern musik.
Hon har spelat på institutioner som Lucerne Festival, Carnegie Hall, Mozarteum Salzburg, Konzerthaus Berlin, Parco della Musica Roma, LAC Lugano m.fl. Hon är medlem i Ensemble Interface, som hon även är medgrundare till, och i Syntax Ensemble. Hon gästspelar i olika ensemblar och har spelat som solist med flertalet prestigefulla orkestrar. Med Orchestra di Padova e del Veneto, under ledning av M. Angius, spelade hon in Concerto K 491 av W. A. Mozart för Rai5. 2021, under Festival Klang Copenhagen, spelade hon hela S. Sciarrinos pianorepertoir tillsammans med Jonas Olsson och fick fina resentioner av publiken och pressen. Hon har även nyligen spelat som solist för Radio France, Ircam-Centre Pompidou och ZKM Karlsruhe. Hon har spelat in skivor för Stradivarius, Raccanto, Ars Publica, Wergo och CMC Canada. Hon håller kurser på musikhögskolor i hela världen och hennes utbildningsprogram har prisats med Silverlejonet (Biennale di Venezia) och Premio Abbiati. Hon är pianodocent på Conservatorio di Venezia.
Bokningen är stängd