Även i år deltar vårt Institut på Stockholm Jazz Festival! Det blir dubbelt upp fredagen 18 oktober från kl. 17.30 med två oförglömliga konserter, först med Evita Polidoro/Nerovivo och sedan med Jacopo Ferrazza. Konserterna har skapats tack vare projektet Nuova Generazione Jazz från I-Jazz Association, ett initiativ som stöttar unga italienska jazztalanger utomlands.
Klockan 17:30 – Evita Polidoro – Nerovivo
Line-up
Evita Polidoro – trummor, sång och elektronik
Davide Strangio – gitarr, sång
Nicolò Faraglia – gitarr
Nerovivo är en eklektisk trio som känner sig lika hemma i jazzens värld som i rock och pop, skapad från idéer födda ur trumslagaren Evita Polidoros kreativitet. Mötet med gitarristerna Nicolò Faraglia och Davide Strangio gav liv till ett idealiskt sound, den rätta kombinationen mellan tystnad och musik.
Lyssnande och experimentering är basen i gruppens arbete. Den unika kombinationen – trummor och två gitarrer – ger upphov till ett unikt sound som rör sig mellan post-rock, ambient elektronik och experimentell jazz och de är inte rädda att utforska nya musikaliska möjligheter. Gruppens debutskiva består av åtta låtar som hyllar olika artister, allt från den italienska gruppen Quintorigo, dansken Jakob Bro och Aphex Twin till Debussy, men även tv-serien Black Mirror har en låt tillägnad sig. De två sjungna låtarna på plattan är däremot mer personliga, som mantran för Evitas mentala välmående där hon utforskar ensamhet och oro.
Klockan 19:00 – Jacopo Ferrazza – Wood Tales
Line-up
Jacopo Ferrazza – kontrabas
Den italienska kontrabasisten Jacopo Ferrazza spelar självskrivna kompositioner och jazzstandarder i sin experimentella och personliga tolkning.
Albumet ”Wood Tales”, skapat under Italiens andra lockdown, är ett projekt som visar sin inre natur i sökandet efter frihet och rytmisk, harmonisk och melodisk identitét, samt en klangfärg som skapas enbart ur stråkens drag. Det är en intim och förtrolig dialog, utan filter och artificiella tillägg, där planering ger vika för intuition, till instinkten att söka efter och upptäcka var not, genom att använda sig av instrumentets alla vrår. Wood Tales verkar som svaret på en kallelse, ett behov av autenticitet där medvetenheten om imperfektioner är ett tecken på något unikt. Instrumentet är helt blottat, och visar alla färger och nyanser som inte längre är gömda.
Ferrazza blandar egenskrivna kompositioner med låtar och jazzstandarder, från Fabio Zeppetella (Choro Pra Gianlu) till Enrico Pieranunzi (Les Amants), från the Beatles Blackbird till det avslutande A New World. Inspirationen från Charlie Haden, Ray Brown och Larry Grenadier märks genomgående, så ock referenserna till John Patitucci och Ares Tavolazzi.
Bokningen är stängd
