23 september till 4 oktober spelas Avgrunden av Davide Enia på Teater Giljotin (Torsgatan 41). Pjäsen är baserad på boken Appunti per un naufragio av Enia och handlar om författarens besök på Lampedusa där han ställs öga mot öga med den brutala verkligheten för migranter över Medelhavet. Mötet med en räddningsdykare utgör berättelsens kärna, och genom dykarens och andras vittnesmål öppnas en värld av ofattbara insatser och moraliska dilemman att tvingas fatta beslut mellan liv och död. Pjäsen har översatts till svenska av Peter Cottino för Colombine Förlag och spelas av Daniel Goldmann, i regi av Johannes Schmid.
Klicka här för att köpa din biljett.
Davide Enia kommer delta på premiären, 23 september kl. 19, och efter föreställningen kommer det hållas en Q&A.
Författaren kommer dessutom gästa Italienska Kulturinstitutet 22 september kl. 18 för ett samtal om hans skrivande. Mer information här.
Avgrunden
”Utanför fönstret ligger Lampedusa, sciroccovinden viner – jag har en klar känsla av att jag hela tiden möter människor som inom sig bär på ett helt gravfält.“ (Davide Enia/”Avgrunden”)
Davide Enias självbiografiska pjäs är en kraftfull monolog om den italienska ön Lampedusa, dess invånare och om människorna som söker räddning där. Enia reser till Lampedusa för att själv få en bild av den ö som i medierna blivit en symbol för flyktingkrisen. Samtalen med räddningsarbetare, vänner och läkare vävs samman med personliga intryck från räddningsaktioner och landstigningar till en tät, drabbande och gripande berättelse. Lampedusa är en mikrokosmos där konsekvenserna av migration, flykt och gränser känns in på bara huden. Mötet med en räddningsdykare utgör den känslomässiga kärnan i berättelsen. Dykaren beskriver de ofattbara förhållandena under sina insatser och de moraliska dilemman han ställs inför när han måste besluta mellan liv och död.
Davide bjuder in sin far att följa med honom till Lampedusa. Under resan bryts en emotionell distans och tystnad som alltid legat mellan dem och tillsammans försöker de försonas med att Davides älskade farbror Beppe, hemma på fastlandet, ligger för döden i en svår cancer. Det Davide möter på Lampedusa slår undan på benen på honom och för första gången hittar denne dramatiker inga ord för att uttrycka det han varit med om. Till slut blir det i sorgen över farbroderns förestående bortgång han hittar en insikt om vad den stora katastrofen utanför Europas kuster måste betyda för de tusentals som förlorar sina liv i Medelhavet och deras familjer.
Och sakta börjar orden komma tillbaka.
”När jag själv läste monologen för första gången blev jag enormt drabbad och berörd. Davide Enia berättar inte bara om den pågående mänskliga katastrofen, utan också om känslan av maktlöshet och uppgivenhet inför den. Hur ska jag, tryggt installerad i mitt lilla medelklassliv här i Sverige, egentligen kunna göra något åt detta?” (regissör Johannes Schmid)
