{"id":29600,"date":"2023-12-19T12:07:26","date_gmt":"2023-12-19T11:07:26","guid":{"rendered":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/news\/dall_istituto\/2023\/12\/i-film-del-mereghetti-viaggio-nel-cinema-italiano\/"},"modified":"2024-04-04T13:08:30","modified_gmt":"2024-04-04T11:08:30","slug":"i-film-del-mereghetti-viaggio-nel-cinema-italiano","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/news\/dall_istituto\/2023\/12\/i-film-del-mereghetti-viaggio-nel-cinema-italiano\/","title":{"rendered":"Mereghettis filmval \u2013 Resa genom den italienska filmhistorien"},"content":{"rendered":"<h5>Under de f\u00f6rsta sex m\u00e5naderna av 2024 kommer vi ta er p\u00e5 en uppt\u00e4cktsresa genom den italienska filmhistorien. D\u00e5 det inte \u00e4r l\u00e4tt att orientera sig genom de tusentals filmer som har producerats i Italien sedan efterkrigstiden beh\u00f6ver vi en kunnig guide. Vi har d\u00e4rf\u00f6r bett om hj\u00e4lp fr\u00e5n Paolo Mereghetti, den fr\u00e4mste italienske filmkritikern och f\u00f6rfattare till det historiska filmuppslagsverket <a style=\"font-weight: bold;\" href=\"https:\/\/www.baldinicastoldi.it\/libri\/il-mereghetti-dizionario-dei-film-2021\/\"><em>Il Mereghetti<\/em><\/a> publicerat sedan 1993, f\u00f6r att v\u00e4lja ut sju filmer, en per decennium, som p\u00e5 ett r\u00e4ttvist s\u00e4tt visar utvecklingen av den italienska filmkonsten fr\u00e5n 40- till 00-talet.<\/h5>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Vi ber er d\u00e4rf\u00f6r att f\u00f6lja oss, fr\u00e5n januari till maj, genom filmcykeln <strong>\u201cMereghettis filmval \u2013 Resa genom den italienska filmhistorien\u201d<\/strong>. Med undantag f\u00f6r den sista kommer alla filmer att visas i v\u00e5rt Auditorium.<\/p>\n<p><strong>H\u00e4r f\u00f6ljer kalendariet f\u00f6r filmerna:<\/strong><\/p>\n<ul>\n<li>25 januari, <a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/it\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-lonorevole-angelina\/\"><strong><em>Angelina<\/em> (it. &#8221;<\/strong><\/a><strong><a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-lonorevole-angelina\/\">L\u2019onorevole Angelina&#8221;)<\/a><\/strong> av Luigi Zampa, 1947. P\u00e5 visningen kommer Paolo Mereghetti n\u00e4rvara f\u00f6r att introducera cykeln.<\/li>\n<li>20 februari, <a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-loro-di-napoli\/\"><strong><em>Neapels guld <\/em>(it. &#8221;<\/strong><strong>L\u2019oro di Napoli&#8221;)<\/strong><\/a> av Vittorio De Sica, 1954<\/li>\n<li>5 mars, <a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-una-vita-difficile\/\"><em><strong>Una vita difficile<\/strong> <\/em><\/a>av Dino Risi, 1961<\/li>\n<li>21 mars, <strong><a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-una-giornata-particolare\/\"><em>En alldeles s\u00e4rskild dag <\/em>(it. \u201dUna giornata particolare\u201d)<\/a>\u00a0<\/strong>av Ettore Scola, 1977<\/li>\n<li>24 april, <a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-bianca\/\"><strong><em>Bianca<\/em> <\/strong><\/a>av Nanni Moretti, 1984<\/li>\n<li>10 maj,<a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-il-ladro-di-bambini\/\"><strong> <em>Barntjuven <\/em>(it. &#8221;Il ladro di bambini&#8221;)<\/strong><\/a> av Gianni Amelio, 1992<\/li>\n<li>18-19 maj, <a href=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/gli_eventi\/calendario\/viaggio-nel-cinema-italiano-la-meglio-gioventu\/\"><strong><em>De b\u00e4sta \u00e5ren <\/em>(it. \u201dLa meglio giovent\u00f9\u201d)<\/strong><\/a> av Marco Tullio Giordana, 2003, p\u00e5 bio Aspen<\/li>\n<\/ul>\n<p>OBS! Filmer visas p\u00e5 italienska med engelsk text.<\/p>\n<p>Hoppas vi ses!<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Paolo Mereghetti har skrivit en introduktionstext om italiensk film, som ni kan l\u00e4sa h\u00e4r nedan innan vi ger oss av p\u00e5 v\u00e5r resa.<\/p>\n<blockquote>\n<h6>En resa genom italiensk film fr\u00e5n efterkrigstiden och fram\u00e5t<\/h6>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29514 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Lonorevole-Angelina-_-2-300x157.jpg\" alt=\"\" width=\"822\" height=\"430\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Lonorevole-Angelina-_-2-300x157.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Lonorevole-Angelina-_-2-768x402.jpg 768w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Lonorevole-Angelina-_-2.jpg 943w\" sizes=\"auto, (max-width: 822px) 100vw, 822px\" \/>in<\/p>\n<p>Efter den l\u00e5nga s.k. <strong>\u201ctelefoni bianchi\u201d-tiden<\/strong>, d\u00e5 den fascistiska censuren gjorde det sv\u00e5rt f\u00f6r italienska filmskapare att ber\u00e4tta om verkligheten som den egentligen s\u00e5g ut (\u00e4ven om regiss\u00f6rer som Camerini, Mattoli, Poggioli och Blasetti ibland lyckades lyfta p\u00e5 den censoriska sl\u00f6jan), tvingade <strong>den neorealistiska explosionen<\/strong> italienarna att se verkligheten i vit\u00f6gat. \u00c4ven p\u00e5 bio. I <em>Rom \u2013 \u00f6ppen stad <\/em>(it. \u201dRoma citt\u00e0 aperta\u201d) (1946, av Roberto Rossellini) blir scenen d\u00e4r Gestapoledaren tvingar Fabrizi att se p\u00e5 n\u00e4r Pagliero torteras en metafor f\u00f6r ett helt land som tvingas \u201d\u00f6ppna \u00f6gonen\u201d f\u00f6r allt fruktansv\u00e4rt som har skett. Med start i filmer som <em>Ungdomsf\u00e4ngelset<\/em> (it. \u201dSciusci\u00e0\u201d) (1946 av Vittorio De Sica), <em>Befriande eld <\/em>(it. \u201dPais\u00e0\u201d) (1946, av Rossellini), <em>Cykeltjuven <\/em>(it. \u201dLadri di biciclette\u201d) (1948 av De Sica) och <em>Jorden sk\u00e4lver <\/em>(it. \u201dLa terra trema\u201d) (1948, av Luchino Visconti) skedde den italienska filmens \u00e5terf\u00f6delse, \u00e4ven vad g\u00e4llede produktionsm\u00e4ngden. <strong>Dessa filmer satte italiensk film p\u00e5 kartan<\/strong> (De Sicas filmer <em>Ungdomsf\u00e4ngelset<\/em> och <em>Cykeltjuven <\/em>vann en Oscar f\u00f6r b\u00e4sta utl\u00e4ndska film), de gav dignitet till ett land som ville gl\u00f6mma bort den fascistiska diktaturen och de bidrog till att \u00e5terge tro i en industri som slagits i spillror av Andra V\u00e4rldskriget, n\u00e4r den stora filmstudion Cinecitt\u00e0 fortfarande var ett skyddsrum f\u00f6r flyktingar och heml\u00f6sa.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\" wp-image-29497 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Loro-di-Napoli-_-2-300x186.jpg\" alt=\"\" width=\"824\" height=\"511\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Loro-di-Napoli-_-2-300x186.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Loro-di-Napoli-_-2-1024x636.jpg 1024w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Loro-di-Napoli-_-2-768x477.jpg 768w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Loro-di-Napoli-_-2.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 824px) 100vw, 824px\" \/><\/p>\n<p>Det neorealistiska budskapet p\u00e5verkade m\u00e5nga produktioner d\u00e4r den avskalade blicken p\u00e5 verkligheten filtrerades genom personliga synvinklar, ibland genom n\u00e5gra av tides popul\u00e4raste filmgenrer som <strong>western<\/strong> (<em>Sp\u00e4rrade gr\u00e4nser <\/em>(it. \u201dCaccia tragica\u201d), 1947, av Giuseppe De Santis), <strong>melodrama<\/strong> (<em>Leva i fred <\/em>(it. \u201dVivere in pace\u201d), 1947, av Luigi Zampa; <em>Bittert ris <\/em>(it. \u201dRiso amaro\u201d), 1949, av Giuseppe De Santis), <strong>film noir<\/strong> (<em>Banditen <\/em>(it. \u201dIl bandito\u201d), 1946, av Alberto Lattuada; <em>Fuga in Francia<\/em>, 1948, av Mario Soldati) och <strong>fantasy<\/strong> (<em>Miraklet i Milano <\/em>(it. \u201dMiracolo a Milano\u201d), 1951, av Vittorio De Sica). Eller med n\u00e5gon slags <strong>\u201dpolitisk\u201d och social baktanke<\/strong>, som \u00e4r fallet f\u00f6r <em>Angelina <\/em>(it. \u201dL\u2019onorevole Angelina\u201d) (1947, av Zampa). Detta \u00e4r en m\u00e5ls\u00e4ttning som dock till slut urt\u00f6mdes \u2013 analyserad i dess populistiska frestelser i <em>Den vackraste<\/em> (it. \u201dBellissima\u201d) (1952, Visconti) eller i dess misslyckanden i <em>Umberto D.<\/em> (1952, De Sica) \u2013 och som n\u00e4rmade sig komedin, stigmatiserad av de mest h\u00e5rdnackade kritikerna (som ben\u00e4mnde den <strong>\u201drosa neorealism\u201d<\/strong>) men som uppskattades av publiken (<em>En s\u00f6ndag i augusti <\/em>(it. \u201dDomenica d\u2019agosto\u201d), 1950, av Luciano Emmer; <em>Guardie e ladri<\/em>, 1951, av Mario Monicelli; <em>F\u00f6r tv\u00e5 styver hopp<\/em> (it. \u201dDue soldi di speranza\u201d), 1952, av Renato Castellani; <em>K\u00e4rlek, br\u00f6d och fantasi <\/em>(it. \u201dPane, amore e fantasia\u201d), 1953, av Luigi Comencini) och vars st\u00f6rsta succ\u00e9 blev <em>Neapels guld<\/em> (it. \u201dL\u2019oro di Napoli\u201d) (1954), d\u00e4r De Sica samlade n\u00e5gra av den tidens st\u00f6rsta och mest representativa sk\u00e5despelare som Tot\u00f2, Eduardo De Filippo, Sophia Loren, Silvana Mangano, Paolo Stoppa och Vittorio De Sica sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Under den h\u00e4r tiden var filmkritikerna endast intresserade av neorealismen, medan biobes\u00f6karna avgudade <strong>komikergiganter<\/strong> som Tot\u00f2, Aldo Fabrizi, Peppino De Filippo, Tina Pica, Alberto Sordi, folkliga <strong>melodramer<\/strong> av Raffaello Matarazzo med duon Amedeo Nazzari-Yvonne Sanson (<em>Catene<\/em>, 1949; <em>Tormento<\/em>, 1950; <em>I figli di nessuno<\/em>, 1952; <em>Angelo bianco<\/em>, 1955) eller mer raffinerade melodramer av Alberto Lattuada (<em>Mitt r\u00f6da blod <\/em>(it. \u201dAnna\u201d), 1951), Michelangelo Antonioni (<em>Damen utan kamelior <\/em>(it. \u201dLa signora senza camelie\u201d), 1953) och Carlo Lizzani (<em>Cronache di poveri amanti<\/em>, 1954).<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29517 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-vita-difficile-_-1-300x169.jpg\" alt=\"\" width=\"825\" height=\"465\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-vita-difficile-_-1-300x169.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-vita-difficile-_-1-1024x576.jpg 1024w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-vita-difficile-_-1-768x432.jpg 768w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-vita-difficile-_-1.jpg 1280w\" sizes=\"auto, (max-width: 825px) 100vw, 825px\" \/><\/p>\n<p><strong>Under 50-talet finslipade den italienska filmindustrins stora regiss\u00f6rer sin approach och stil<\/strong>: Antonionis stil blev allt mer utkristalliserad (<em>V\u00e4ninnorna <\/em>(it. \u201dLe amiche\u201d), 1955; <em>Skriet<\/em> (it. \u201dIl grido\u201d), 1957), Fellini anv\u00e4nde grotesk ironi f\u00f6r att l\u00e4gga fokus p\u00e5 samh\u00e4llets utst\u00f6tta (<em>La strada<\/em>, 1954<em>; Skurken <\/em>(it. \u201dIl bidone\u201d), 1955; <em>Cabirias n\u00e4tter<\/em> (it. \u201dLe notti di Cabiria\u201d), 1957), Visconti f\u00f6ljde den stora melodramatiska traditionen (<em>Sinnenas rus <\/em>(it. \u201dSenso\u201d), 1954) och Rossellini utforskade nya v\u00e4gar efter neorealismen (<em>Den stora k\u00e4rleken <\/em>(it. \u201dEuropa \u201951\u201d), 1952; <em>Resa till Italien <\/em>(it. \u201dViaggio in Italia\u201d), 1954; <em>Generalen<\/em> (it. \u201dIl generale Della Rovere\u201d), 1959). Detta leder oss till 1960 d\u00e5 dessa tre regiss\u00f6rers kanske st\u00f6rsta filmer kommer ut \u2013 Antonionis <em>\u00c4ventyret <\/em>(it. \u201dL\u2019avventura\u201d), Fellinis <em>Det ljuva livet <\/em>(it. \u201dLa Dolce Vita\u201d) och Viscontis <em>Rocco och hans br\u00f6der <\/em>(it. \u201dRocco e i suoi fratelli\u201d) \u2013 det blir som ett testamente p\u00e5 en synnerligen kreativ och givande tid f\u00f6r filmbranschen. Till dessa b\u00f6r \u00e4ven de f\u00f6rsta filmerna inom den st\u00f6rsta nationella genren <strong>\u201ccommedia all\u2019italiana\u201d<\/strong> l\u00e4ggas till: Mario Monicellis <em>Kvartetten som spr\u00e4ngde <\/em>(it. \u201dI soliti ignoti\u201d) (1958), <em>Det stora kriget <\/em>(it. \u201dLa grande guerra\u201d) (1959) och <em>I compagni<\/em> (1963); Dino Risis <em>Il vedovo<\/em> (1959), <em>Una vita difficile<\/em> (1961, som jag personligen anser \u00e4r hans st\u00f6rsta m\u00e4sterverk), <em>Lyxraggaren <\/em>(it. \u201dIl sorpasso\u201d) (1962) och <em>I mostri<\/em> (1963); Luigi Comencinis <em>V\u00e4gen tillbaka <\/em>(it. \u201dTutti a casa\u201d) (1960) och <em>A cavallo della tigre<\/em> (1961); Antonio Pietrangelis <em>Nata di marzo<\/em> (1958) och <em>La parmigiana<\/em> (1963) och Pietro Germis <em>M\u00f6rdare utan alibi <\/em>(it. \u201dUn maledetto imbroglio\u201d) (1959) och <em>Skilsm\u00e4ssa p\u00e5 italienska <\/em>(it. \u201dDivorzio all\u2019italiana\u201d (1961), Alberto Lattuadas <em>Gatflickan i societeten <\/em>(it. \u201dLa spiaggia\u201d) (1954), <em>Brytningstid <\/em>(it. \u201dDolci inganni\u201d) (1960) och <em>Mafioso<\/em> (1962).<\/p>\n<p>Tack vare <strong>skickliga manusskrivare<\/strong> som Age, Scarpelli, Sonego, De Concini, Benvenuti, De Bernardi, Maccari och Scola (som gjorde sin regidebut 1964) tog dessa komedier vara p\u00e5 friheten som kom efter censuren f\u00f6r att <strong>sammanfl\u00e4ta underh\u00e5llning med kritisk verklighets- och samh\u00e4llsanalys<\/strong> och de blandade mindre konformativ humor med den sortens film som publiken ville se. Nya ansikten d\u00f6k upp p\u00e5 duken (Tognazzi, Gassman, Manfredi, Monica Vitti, sida vid sida med en evigt lysande Sordi) och filmkonsten vidgade sina gr\u00e4nser och f\u00f6rnyades och utmanade publikens vanliga tycke. Under denna period debuterade Pier Paolo Pasolini (<em>Snyltaren <\/em>(it. \u201dAccattone\u201d), 1961; <em>Mamma Roma<\/em>, 1962), Elio Petri (<em>Misst\u00e4nkt f\u00f6r mord <\/em>(it. \u201dL\u2019assassino\u201d), 1961; <em>\u00c4ndstation <\/em>(it. \u201cI giorni contati\u201d), 1962; <em>Il maestro di Vigevano<\/em>, 1963), Ermanno Olmi (<em>Il tempo si \u00e8 fermato<\/em>, 1959; <em>Jobbet <\/em>(it. \u201cIl posto\u201d), 1961; <em>De f\u00f6rlovade <\/em>(it. \u201cI fidanzati\u201d), 1963), Florestano Vancini (<em>La lunga notte del \u201943<\/em>, 1960), Paolo och Vittorio Taviani (<em>Un uomo da bruciare<\/em>, 1962, med Valentino Orsini; <em>I fuorilegge del matrimonio<\/em>, 1963), Francesco Rosi gav kraftprov p\u00e5 sin stora talang (<em>Nasarna <\/em>(it. \u201cI magliari\u201d), 1959; <em>Salvatore Giuliano \u2013 banditen <\/em>(it. \u201cSalvatore Giuliano\u201d), 1962; <em>Le mani sulla citt\u00e0<\/em>, 1963) och Marco Ferreri kom tillbaka fr\u00e5n Spanien (<em>Manslukerskan <\/em>(it. \u201cUna storia moderna: l\u2019ape regina\u201d), 1963; <em>Apkvinnan <\/em>(it. \u201cLa donna scimmia\u201d), 1964). Medan den italienska western (<em>F\u00f6r en handfull dollar <\/em>(it. \u201dPer un pugno di dollari\u201d), 1964, och <em>Den gode, den onde, den fule <\/em>(it. \u201dIl buono, il brutto e il cattivo\u201d), 1966, Sergio Leone) fick publiken p\u00e5 fall och utmanade konkurrensen fr\u00e5n TV.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29519 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-giornata-particolare-_-1-300x203.jpg\" alt=\"\" width=\"826\" height=\"559\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-giornata-particolare-_-1-300x203.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Una-giornata-particolare-_-1.jpg 640w\" sizes=\"auto, (max-width: 826px) 100vw, 826px\" \/><\/p>\n<p>Det var extraordin\u00e4rt livliga \u00e5r d\u00e4r <strong>de \u201dgamla\u201d m\u00e4starna skapade sida vid sida med de \u201dnya\u201d<\/strong> (<em>F\u00f6re revolutionen <\/em>(it. \u201dPrima della rivoluzione\u201d), 1964, Bernardo Bertolucci; <em>N\u00e4varna i fickan <\/em>(it. \u201dI pugni in tasca\u201d), 1965, Marco Bellocchio), alla med m\u00e5let om film som fortfarande var f\u00f6rm\u00f6gen att uttrycka samh\u00e4llets starkaste konflikter. Fellini studerade f\u00f6rh\u00e5llandet mellan konstn\u00e4ren och samh\u00e4llet som han verkade i (<em>8 \u00bd<\/em>, 1963; <em>Julietta och andarna <\/em>(it. \u201dGiulietta degli spiriti\u201d), 1965), Visconti fokuserade p\u00e5 viktiga historiska h\u00e4ndelser (<em>Leoparden <\/em>(it. \u201dIl gattopardo\u201d), 1963; <em>De f\u00f6rd\u00f6mda <\/em>(it. \u201dLa caduta degli dei\u201d), 1969) och Antonioni fortsatte sin analys av den samtida m\u00e4nniskans \u00e5ngest (<em>Feber <\/em>(it. \u201dL\u2019eclisse\u201d), 1962; <em>Den r\u00f6da \u00f6knen <\/em>(it. \u201dIl deserto rosso\u201d), 1964; <em>Blow-up \u2013 f\u00f6rstoringen <\/em>(it. \u201dBlow-up\u201d), 1966), komedim\u00e4starna fortsatte sin samh\u00e4llskritik (Pietrangeli med <em>Io la conoscevo bene,<\/em> 1965; Germi med <em>Otrogen p\u00e5 italienska <\/em>(it. \u201dSignore &amp; signori\u201d), 1966; Monicelli med <em>L\u2019armata Brancaleone<\/em>, 1966, Risi med <em>Straziami ma di baci saziami<\/em>, 1968; Lattuada med <em>Mannen som kom p\u00e5 kaffe och\u2026 <\/em>(it. \u201cVenga a prendere il caff\u00e8\u2026 da noi\u201d), 1970, Comencini med <em>Lo scopone scientifico<\/em>, 1972) medan det dramatiska \u00e5ret 1978 fick vissa regiss\u00f6rer att ta i tu med politiska teman: Bellocchio med <em>Kina \u00e4r n\u00e4ra <\/em>(it. \u201dLa Cina \u00e8 vicina\u201d), 1967, och <em>I faderns namn <\/em>(it. \u201dNel nome del padre\u201d), 1971; Ferreri med <em>Dillinger \u00e8 morto<\/em>, 1969, Petri med <em>Unders\u00f6kning av en medborgare h\u00f6jd \u00f6ver alla misstankar <\/em>(it. \u201dIndagine su un cittadino al di sopra di ogni sospetto\u201d), 1970; Rosi med <em>Fallet Mattei <\/em>(it. \u201dIl caso Mattei\u201d), 1972 och <em>Lucky Luciano \u2013 gangsterkunger <\/em>(it. \u201dLucky Luciano\u201d), 1973; Scola med <em>Vi som \u00e4lskade varann s\u00e5 mycket <\/em>(it. \u201dC\u2019eravamo tanto amati\u201d), 1974. \u00c4ven om Scola endast tre \u00e5r senare med <em>En alldeles s\u00e4rskild dag <\/em>(it. \u201dUna giornata particolare\u201d) (1977) verkade inviga en ny mer reflektiv era.<\/p>\n<p>D\u00e4refter kom dock de s.k. <strong>\u201dbly\u00e5ren\u201d<\/strong> och den dystra tiden i landet bringade med sig en generell nedst\u00e4mdhet (under den h\u00e4r \u00e5ren var <strong>\u00abpoliziottesco\u00bb<\/strong> (italienska kriminalfilmer) stort, med filmer av Fernando di Leo och Umberto Lenzi) medan de mer k\u00e4nsliga regiss\u00f6rerna verkar ha smittats av den vidspridda pessimismen (<em>Uts\u00f6kta lik <\/em>(it. \u201dCadaveri eccellenti\u201d), 1976, av Rosi; <em>Todo modo<\/em>, 1976, av Petri; <em>Terassen <\/em>(it. \u201dLa terrazza\u201d), 1980, av Scola; <em>Brakfesten <\/em>(it. \u201dLa grande abbuffata\u201d), 1973, och <em>Apans dr\u00f6m <\/em>(it. \u201dCiao maschio\u201d), 1978, av Ferreri) och komedierna blev mer bittra och m\u00f6rka (Monicelli med <em>Det gamla g\u00e4nget <\/em>(it. \u201dAmici miei\u201d), 1975 och <em>Un borghese piccolo piccolo<\/em>, 1977; Dino Risi med <em>I nuovi mostri<\/em>, 1977; Luigi Comencini med <em>L\u2019ingorgo<\/em>, 1979).<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29522 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Bianca-_-3-300x172.png\" alt=\"\" width=\"832\" height=\"477\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Bianca-_-3-300x172.png 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Bianca-_-3.png 730w\" sizes=\"auto, (max-width: 832px) 100vw, 832px\" \/><\/p>\n<p>Filmv\u00e4rlden p\u00e5verkas allts\u00e5 av den generella krisen i landet och av <strong>privat\u00e4gd TV<\/strong> som oundvikligen \u00f6kade m\u00e4ngden vulgaritet. 1985 hade biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen sjunkit till 195 miljoner (fr\u00e5n 819 \u00e5r 1955), vilket blev b\u00f6rjan p\u00e5 den nedg\u00e5ende spiral som det verkar allt sv\u00e5rare att ta sig ur. Undantag \u00e4r den ungdomliga andan i Gabriele Salvatores komedier (<em>Marrakesch Express<\/em>, 1989; <em>Jag \u00e4lskar soldater! <\/em>(it. \u201dMediterraneo\u201d), 1991, som \u00f6verraskade p\u00e5 Oscarsgalan som b\u00e4sta utl\u00e4ndska film) och de s\u00e5 kallade<strong> \u201cnya komikerna\u201d<\/strong> som \u00e5teranv\u00e4nde teman och tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt fr\u00e5n \u201cla commedia all\u2019italiana\u201d, dock med en tydligare personlig st\u00e4mpel (Carlo Verdone med <em>Un sacco bello<\/em>, 1980, <em>Bianco, rosso e Verdone<\/em>, 1981, <em>Compagni di scuola<\/em>, 1988; Massimo Troisi med <em>Ricomincio da tre<\/em>, 1981, <em>Scusate il ritardo<\/em>, 1983, <em>Non ci resta che piangere<\/em>, 1984; Francesco Nuti med <em>Tutta colpa del paradiso<\/em>, 1985, <em>Caruso Pascoski di padre polacco<\/em>, 1988). Av dessa lyckades kanske Nanni Moretti b\u00e4st med att ge form \u00e5t inte bara en ny sorts humor men ocks\u00e5 till karakt\u00e4rer som f\u00f6rkroppsligade de dr\u00f6mmar och tvivel som generationen som vuxit upp under de oroliga 1968 och 1977 hade med <em>Ecce bombo<\/em> (1978), <em>Bianca<\/em> (1984) och <em>Palombella rossa <\/em>(1989).<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29524 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Il-ladro-di-bambini-_-1-300x181.jpg\" alt=\"\" width=\"833\" height=\"502\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Il-ladro-di-bambini-_-1-300x181.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Il-ladro-di-bambini-_-1-768x462.jpg 768w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Il-ladro-di-bambini-_-1.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 833px) 100vw, 833px\" \/><\/p>\n<p>Under b\u00f6rjan av 2000-talet hade italiensk film <strong>sv\u00e5rt att hitta fotf\u00e4stet<\/strong> d\u00e5 de hade f\u00f6rlorat kontakten med publiken som var s\u00e5 stark under 1900-talet och som nu ist\u00e4llet f\u00f6redrog TV och senare sociala medier. Om Paolo Virz\u00ec lyckades f\u00f6rnya den \u201cgamla\u201d italienska komedins essens (<em>Ferie d\u2019agosto<\/em>, 1996, <em>Ovosodo<\/em>, 1997, <em>Caterina va in citt\u00e0<\/em>, 2003) utstakades \u00e4ven nya och unika v\u00e4gar som de av Gianni Amelio (<em>Barntjuven <\/em>(it. \u201dIl ladro di bambini\u201d), 1992, <em>Lamerica<\/em>, 1994, <em>Le chiavi di casa<\/em>, 2004), en allt mer mogen Moretti (<em>K\u00e4ra dagbok <\/em>(it. \u201dCaro diario\u201d), 1993, <em>Ett rum i v\u00e5ra hj\u00e4rtan <\/em>(it. \u201dLa stanza del figlio\u201d), 2001, <em>Kajmanen<\/em> (it. \u201dIl caimano\u201d), 2006), Verdones allt mer sj\u00e4lvklara humor (<em>Viaggi di nozze<\/em>, 1995, <em>Gallo cedrone<\/em>, 1998) samt Roberto Benigni (<em>Den lilla dj\u00e4vulen <\/em>(it. \u201dIl piccolo diavolo\u201d), 1988, <em>Johnny Tandpetaren <\/em>(it. \u201dJohnny Stecchino\u201d), 1991, <em>Livet \u00e4r underbart <\/em>(it. \u201dLa vita \u00e8 bella\u201d), 1997, \u00e4ven denna vann en Oscar f\u00f6r b\u00e4sta utl\u00e4ndska film). Det \u00e4r dock italiensk statlig TV, la Rai, som producerar den film som b\u00e4st av alla lyckas sammanfatta den dramatiska \u00f6verg\u00e5ngen som Italien beh\u00f6vde g\u00f6ra f\u00f6r att \u00e4ntra det nya seklet, <em>De b\u00e4sta \u00e5ren <\/em>(it. \u201dLa meglio giovent\u00f9\u201d) (2003, av Marco Tullio Giordana). Filmen var egentligen t\u00e4nkt komma ut p\u00e5 TV (i fyra avsnitt) men spelades ist\u00e4llet triumfalt p\u00e5 bio efter att den vunnit \u00abUn certain regard\u00bb p\u00e5 Filmfestivalen i Cannes.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone wp-image-29526 img-fluid\" src=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/La-meglio-gioventu-_-2-300x169.jpg\" alt=\"\" width=\"834\" height=\"470\" srcset=\"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/La-meglio-gioventu-_-2-300x169.jpg 300w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/La-meglio-gioventu-_-2-768x432.jpg 768w, https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/La-meglio-gioventu-_-2.jpg 800w\" sizes=\"auto, (max-width: 834px) 100vw, 834px\" \/><\/p>\n<p>Paolo Mereghetti<\/p><\/blockquote>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p><strong>Paolo Mereghetti<\/strong> (Milano 1949) \u00e4r journalist och har jobbat f\u00f6r tidskrifter som <i>L<\/i>\u2019<em>Europeo<\/em>,\u00a0<em>Repubblica<\/em>,\u00a0<em>King<\/em>\u00a0och\u00a0<em>Il<\/em>\u00a0<em>Corriere della Sera<\/em>, d\u00e4r han skrivit filmrecensioner. Han har skrivit f\u00f6r\u00a0<em>Ombre rosse<\/em>,\u00a0<em>Positif<\/em>,\u00a0<em>Linea d\u2019ombra<\/em>,\u00a0<em>Reset<\/em>,\u00a0<em>Ciak<\/em>\u00a0och\u00a0<em>Lo straniero<\/em>. Ham har jobbat p\u00e5 Filmfestivalen i Venedig under ledning av Lizzani, Rondi och Barbera. Han \u00e4r f\u00f6rfattare till Filmuppslagsverket som b\u00e4r hans namn \u2013\u00a0<em>il Mereghetti<\/em>\u00a0\u2013 som nu har n\u00e5tt sin tionde upplaga. Han har vunnit priserna Premio Flaiano och Premio De Sica f\u00f6r hans arbete som filmkritiker.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Under de f\u00f6rsta sex m\u00e5naderna av 2024 kommer vi ta er p\u00e5 en uppt\u00e4cktsresa genom den italienska filmhistorien. D\u00e5 det inte \u00e4r l\u00e4tt att orientera sig genom de tusentals filmer som har producerats i Italien sedan efterkrigstiden beh\u00f6ver vi en kunnig guide. Vi har d\u00e4rf\u00f6r bett om hj\u00e4lp fr\u00e5n Paolo Mereghetti, den fr\u00e4mste italienske filmkritikern [&hellip;]","protected":false},"author":8,"featured_media":29497,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"tags":[],"class_list":["post-29600","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29600","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/8"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=29600"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29600\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":35978,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/29600\/revisions\/35978"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media\/29497"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=29600"}],"wp:term":[{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=29600"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}