{"id":656,"date":"2023-10-12T16:21:18","date_gmt":"2023-10-12T14:21:18","guid":{"rendered":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/lingua-e-cultura\/pubblicazioni-delliic\/cartaditalia\/pilade\/"},"modified":"2024-01-12T11:45:40","modified_gmt":"2024-01-12T10:45:40","slug":"pilade","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/lingua-e-cultura\/pubblicazioni-delliic\/cartaditalia\/pilade\/","title":{"rendered":"Pier Paolo Pasolini, ”Pylades”"},"content":{"rendered":"
Pylades<\/strong> <\/em>av Pier Paolo Pasolini<\/strong>, f\u00f6rfattarens andra bok \u00f6versatt och publicerad av Italienska Kulturinstitutet, \u00e4r den tionde volymen av serien Cartaditalia!<\/h5>\n

 <\/p>\n

Pylades<\/b><\/i> \u00e4r ett av Pasolinis sex teaterstycken. Verket, som \u00e4r en idelogisk sequel<\/em> till Aischylus Oresteia<\/em>, skrevs 1966 och publicerades \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 i den romerska litter\u00e4ra tidskriften Nuovi Argomenti<\/i>. Pj\u00e4sen iscensatte f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1969 p\u00e5 Taormina-teatern.<\/p>\n

Handling
\n<\/strong>Pylades ing\u00e5r i en grupp mindre pj\u00e4ser kallade Orestiaden. Tv\u00e5 temata p\u00e5 klassicerande grund \u00e4r utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r Pylades, fadermordet och f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r en ny och friare stadsbildning. Den unge frit\u00e4nkaren Pylades st\u00e4lls emot sin fosterbror, maktspelaren Orestes. B\u00e5da drivs fram\u00e5t av sina gudar i ett landskap d\u00e4r l\u00f6ssl\u00e4ppta furirer och erynnier driver i vilda flockar. I sj\u00e4lva verket bearbetade Pasolini det som h\u00e4nde runtomkring honom: strejkerna, studentupproren, \u00f6ststaternas konvulsioner och de sista v\u00e5ldsamma kolonialkrigen. Hans eget till synes mots\u00e4gelsefulla st\u00e4llningstagande var f\u00f6r ungdomen, folkets kultur och det han i hela sin produktion kallade ”verkligheten”.<\/p>\n

F\u00f6rfattaren<\/strong>
\nPier Paolo Pasolini<\/span> f\u00f6ddes i Bologna 1922. Allt sedan ungdomen visar han stort intresse f\u00f6r popul\u00e4rkultur och italienska lokalspr\u00e5k, vilket kulminerade i skapandet av stiftelsen Academiuta de lenga friulana [Akademin f\u00f6r det friuliska spr\u00e5ket]. 1945, \u00e5ret n\u00e4r hans bror Guido d\u00f6das, tog han examen i Litteratur i Bologna. 1954 publicerade han en poesisamling p\u00e5 friuliska, La meglio giovent\u00f9<\/em>, som vann priset \u201cGiosu\u00e8 Carducci\u201d. Samma \u00e5r bidrog han till manuset till filmen La donna del fiume<\/em>, hans f\u00f6rsta n\u00e4rmande till film. \u00c5ret efter kom boken Ragazzi di vita <\/em>ut, en roman om ungas liv i den romerska f\u00f6rorten, dit han hade flyttat med sin mamma. Boken fick ett stort genomslag men anklagades ocks\u00e5 f\u00f6r obscenitet f\u00f6r att den tar upp manlig prostitution. Pasolini\u00a0 anklagas till och med r\u00e4ttsligt men vinner fallet. Under 60-talet debuterar han som regiss\u00f6r med filmen Accattone<\/em> (1961), f\u00f6ljd av Mamma Roma<\/em>\u00a0(1962),\u00a0Il vangelo secondo Matteo<\/em>\u00a0(1964),\u00a0Uccellacci e uccellini<\/em>\u00a0(1965),\u00a0Edipo re<\/em>\u00a0(1967),\u00a0Teorema<\/em> (1968) och Medea<\/em> (1969). Under b\u00f6rjan av 70-talet h\u00e4nger Pasolini sig till ett filmprojekt som kallas ”livets trilogi” som best\u00e5r av tre filmer: Il Decameron<\/em> (1971),\u00a0I racconti di Canterbury<\/em> (1972) och Il fiore delle Mille e una notte<\/em> (1974). 1975 kommer hans sista och mest kontroversiella film, Sal\u00f2 o le 120 giornate di Sodoma<\/em>, innan han d\u00f6das under \u00e4nnu oklara omst\u00e4ndigheter i Ostia i n\u00e4rheten av Rom.<\/p>\n

Omslaget
\n\"\"
\n<\/strong><\/p>\n

 <\/p>\n

\n
Det \u00e4r just de d\u00e4r Eumeniderna som pl\u00f6tsligt blivit furier<\/em>
\nSom drivit mig hit, till st\u00e4llen d\u00e4r jag inte h\u00f6r hemma,<\/em>
\nD\u00e4r jag \u00e4r en fr\u00e4mling,<\/em>
\nUppfylld av en k\u00e4nsla av tomhet och sorg.<\/em>
\nKan du f\u00f6rst\u00e5 det? Jag hatar overkligheten<\/em>
\nP\u00e5 platser d\u00e4r jag m\u00e5ste befinna mig av plikt<\/i>.
\n– Citat fr\u00e5n boken<\/strong><\/h6>\n<\/blockquote>\n

 <\/p>\n

\n

Volymen kan k\u00f6pas p\u00e5 Adlibris<\/a><\/strong> eller p\u00e5 Italienska Kulturinstitutet<\/strong> (G\u00e4rdesgatan 14, Stockholm).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Pylades av Pier Paolo Pasolini, f\u00f6rfattarens andra bok \u00f6versatt och publicerad av Italienska Kulturinstitutet, \u00e4r den tionde volymen av serien Cartaditalia!   Pylades \u00e4r ett av Pasolinis sex teaterstycken. Verket, som \u00e4r en idelogisk sequel till Aischylus Oresteia, skrevs 1966 och publicerades \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 i den romerska litter\u00e4ra tidskriften Nuovi Argomenti. Pj\u00e4sen iscensatte f\u00f6r f\u00f6rsta […]","protected":false},"author":5,"featured_media":0,"parent":281,"menu_order":13,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-656","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/656","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=656"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/656\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":30628,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/656\/revisions\/30628"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/281"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=656"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}