{"id":28699,"date":"2023-11-29T17:10:06","date_gmt":"2023-11-29T16:10:06","guid":{"rendered":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/chi-siamo\/la-sede\/ponti-la-svezia-e-listituto\/"},"modified":"2025-11-07T16:04:54","modified_gmt":"2025-11-07T15:04:54","slug":"ponti-la-svezia-e-listituto","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/iicstoccolma.esteri.it\/sv\/chi-siamo\/la-sede\/ponti-la-svezia-e-listituto\/","title":{"rendered":"Institutets ritning"},"content":{"rendered":"

Carlo Maurilio Lerici, Ture Wennerholm, Gio Ponti, Pier Luigi Nervi, Ferruccio Rossetti. H\u00f6gaktade namn f\u00f6r ett lika h\u00f6gaktat projekt: att p\u00e5 svensk mark skapa en kulturell m\u00f6tesplats f\u00f6r att st\u00e4rka banden mellan Italien och Sverige. Tv\u00e5 l\u00e4nder som kan verka s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra och s\u00e5 olika p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, men som enas av viljan att st\u00e4rka och f\u00f6renkla interkulturell dialog.<\/p>\n

L\u00e4genheten p\u00e5 Linn\u00e9gatan d\u00e4r Institutet f\u00f6rst l\u00e5g b\u00f6rjade k\u00e4nnas tr\u00e5ng i b\u00f6rjan av 50-talet och det beh\u00f6vdes omg\u00e5ende en ny byggnad v\u00e4rdig det ih\u00e4rdiga arbetet att fr\u00e4mja italienskt spr\u00e5k, musik, film, konst och vetenskap. Och vem skulle vara b\u00e4ttre l\u00e4mpad f\u00f6r ett s\u00e5 viktigt arbete \u00e4n Gio Ponti, en av de st\u00f6rsta och mest inflytelserika arkitekterna och designerna i Italien under den stora h\u00f6gkonjunkturen.<\/p>\n

S\u00e4tet p\u00e5 Linn\u00e9gatan
\n<\/strong><\/p>\n

Institutet inhystes f\u00f6rst i en l\u00e4genhet p\u00e5 Linn\u00e9gatan 15 p\u00e5 \u00d6stermalm, och \u00e4gnade sig d\u00e5 mest \u00e5t italienskaundervisning. Under de f\u00f6ljande \u00e5ren blev behovet av st\u00f6rre lokaler allt tydligare och den Italienska Staten b\u00f6rjade \u00f6verv\u00e4ga m\u00f6jligheten att bygga ett sj\u00e4lvst\u00e5ende Institut. En fundamental roll f\u00f6r finansieringen av detta projekt hade aff\u00e4rsmannen Carlo Maurilio Lerici som hade kommit till Sverige f\u00f6r j\u00e4rnhandel men med tiden utvecklat ett gl\u00f6dande intresse f\u00f6r kultur och arkeologi.<\/p>\n

S\u00e4tet p\u00e5 G\u00e4rdesgatan
\n<\/strong><\/p>\n

F\u00f6rsta halvan av 50-talet \u00e4r sannolikt den viktigaste perioden under det nuvarande Italienska Kulturinstitutets byggnadshistoria. Den d\u00e5varande direkt\u00f6ren Carlo Morozzo Della Rocca,\u00a0 ambassad\u00f6ren Marcello Del Drago, den redan n\u00e4mnda Carlo Maurilio Lerici och den svenska arkitekten Ture Wennerholm (1892-1957), k\u00e4nd bl.a. f\u00f6r att ha ritat Ericssons h\u00f6gkvarter 1939, satte sig till verket f\u00f6r att erh\u00e5lla en bit mark om cirka 3.000 kvadratmeter inom ramen f\u00f6r en bilateral \u00f6verenskommelse mellan Italien och Sverige fr\u00e5n andra halvan av 30-talet. I b\u00f6rjan av 40-talet hade Italien gett en bit land i med samma area till den svenska regeringen f\u00f6r uppr\u00e4ttandet av Svenska Institutet i Rom<\/a>. Inom kort v\u00e4ljs en l\u00e4mplig plats p\u00e5 G\u00e4rdet. Mellan 1953 och 1954 befinner sig arkitekten Gio Ponti i Sverige f\u00f6r tv\u00e5 utst\u00e4llningar till\u00e4gnade italiensk design, en p\u00e5 Nordiska Kompaniet i Stockholm, och en p\u00e5 Ferdinand Lundqvist i G\u00f6teborg. Vi kan anta att det \u00e4r under denna tid som han m\u00f6ter Lerici, som senare tog p\u00e5 sig den st\u00f6rsta kostnaden f\u00f6r byggandet p\u00e5 G\u00e4rdesgatan. Deras \u00f6msesidiga beundran f\u00f6r varandra och Pontis v\u00e4xande intresse f\u00f6r svensk arkitektur ledde snabbt till ett samarbete f\u00f6r skapandet av det nya Institutet. Den slutgiltiga byggnaden signerades s\u00e5ledes Gio Ponti, som tog hj\u00e4lp av arkitekterna Pier Luigi Nervi och Ferruccio Rossetti. Institutet invigdes 24 november 1958 med n\u00e4rvaro av Kung Gustav VI Adolf.<\/p>\n

Ture Wennerholms ritning, 1952
\n<\/strong><\/p>\n

Den allra f\u00f6rsta ritningen av Institutet gjordes av Ture Wennerholm, vars bidrag var fundamentalt f\u00f6r den f\u00f6rsta byr\u00e5kratiska delen av projektet. Som man ser p\u00e5 bilden var byggnadens huskroppar placerade med plats f\u00f6r en g\u00e5rd \u00f6ppen \u00e5t s\u00f6der med en font\u00e4n i mitten. M\u00e4rk \u00e4ven tr\u00e4den som separerar tomten fr\u00e5n G\u00e4rdesgatan och den andra mindre v\u00e4gen.\u00a0\"\"
\nTure Wennerholms ritning av Institutet, med korrektur i blyerts av Gio Ponti, 1952 (CSAC<\/a>\u00a0Parma)<\/em><\/p>\n

Gio Pontis f\u00f6rsta ritning, 1953
\n<\/strong>Ponti tar inspiration fr\u00e5n Wennerholms ritning och skapar en byggnad med smala former och icke-r\u00e4ta vinklar. Auditoriet har en n\u00e4rmast triangul\u00e4r form. Tv\u00e5 raka trappor binder samman de olika v\u00e5ningarna. Det finns \u00e4ven en utst\u00e4llningssal med en v\u00e4gg av glas. Auditoriet har en stor scen och ett projektorrum. Huvudfasaden har en rik textur medan den andra v\u00e5ningen har en stor lutande glasv\u00e4gg. Byggnaden har en upph\u00f6jd grund och en rad fullskaliga f\u00f6nster i n\u00e4rheten av kanterna p\u00e5 kortsidorna. Huvudbyggnaden \u00e4r, till skillnad fr\u00e5n den slutgiltiga versionen, parallell med\u00a0G\u00e4rdesgatan.
\n\"\"
\nPlanl\u00f6sning f\u00f6r Gio Pontis f\u00f6rsta ritning, 1953 (CSAC<\/a>\u00a0Parma)<\/em><\/p>\n

Ritning A, Gio Ponti, 1953
\n<\/strong><\/p>\n

Ritning A har flertalet f\u00f6r\u00e4ndringar j\u00e4mf\u00f6rt med det tidigare f\u00f6rslaget. Auditoiumet \u00e4r rektangul\u00e4rt, och inte trekantigt, med l\u00e5nga sidov\u00e4ggar med f\u00f6nster f\u00f6r att beh\u00e5lla tomtens \u00f6st-v\u00e4stliga visuella identitet. De tv\u00e5 huskropparna binds samman med ett utrymme med en\u00a0servicetrappa, ett maskinrum f\u00f6r filmkameran, en garderob och ing\u00e5ngen till auditoriumet. Ponti betonar vikten av det centrala atriumet, som leder m\u00e4nniskor till byggnadens olika utrymmen. Byggnadens huvuddel \u00e4r inte l\u00e4ngre orienterad parallellt med G\u00e4rdesgatan, utan dess l\u00e5ngsidor l\u00f6per l\u00e4ngs tomtens nord\u00f6stra tomtgr\u00e4ns. Sj\u00f6n som fanns i den ursprungliga designen har ersatts av gr\u00f6nomr\u00e5den.<\/p>\n

\"\"
\nPlanl\u00f6sning f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e5ngingsplanet, Ritning A, 1953 (Fondazione Lerici, Roma)<\/em><\/p>\n

Ritning B, Gio Ponti, 1953
\n<\/strong><\/p>\n

Ritning B har flertalet stora f\u00f6r\u00e4ndringar gentemot de f\u00f6reg\u00e5ende alternativen. P\u00e5 planritningen roteras auditoriumet cirka 90 grader j\u00e4mf\u00f6rt med den ursprungliga positionen. En mindre vattenbass\u00e4ng har placerats i den norra \u00e4nden av tomten. \u00d6ppningarna p\u00e5 huvudfasaden k\u00e4nnetecknas av en utpr\u00e4glad horisontalitet, d\u00e4r glaset \u00e4r uppdelat i tv\u00e5 delar av olika storlekar. Huvudentr\u00e9n \u00e4r flyttad till den ihopbindande delen av byggnaden, utsmyckad med ett asymmetriskt tak. Hallen upplevs st\u00f6rre och ljusare tack vare de stora f\u00f6nstren som vetter mot nordv\u00e4st och sydost. Auditoriet har en ing\u00e5ng endast fr\u00e5n huvudfasaden, med till\u00e4gg av en servicetrappa bakom scenen som leder till k\u00e4llaren. En vertikal springa, typisk f\u00f6r Pontis stil, framh\u00e4ver ytornas slankhet och introducerar en ljusk\u00e4lla. Ritning B f\u00e4rdigst\u00e4lldes 1953, i samarbete med Ture Wennerholm och Pier Luigi Nervi.<\/p>\n

\"\"
\nPlanl\u00f6sning f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e5ngingsplanet, Ritning B, 1953<\/em><\/p>\n

Ritning C, Gio Ponti, 1955<\/strong><\/p>\n

Den sista versionen av projektet, \u00e4ven om den alfabetiskt kommer f\u00f6re version D, \u00e4r ritning C, som Gio Ponti ans\u00e5g vara det b\u00e4sta alternativet. I denna version har Institutets vinge flyttats \u00f6sterut, och d\u00e4rmet v\u00e4nt huvudfasaden i sydv\u00e4stlig riktning f\u00f6r att b\u00e4ttre ta till vara p\u00e5 solluset. Storleken p\u00e5 bottenv\u00e5ningen och garaget har f\u00f6rminskats, trappan har flyttats och ett antal andra f\u00f6r\u00e4ndringar har gjorts f\u00f6r att optimera anv\u00e4ndandet av utrymmet.
\n\"\"
\nPlanritning f\u00f6r det slutgiltiga projektet, 1957 (AS-IIC Lerici)<\/em><\/p>\n

Ritning D, Gio Ponti, 1954<\/strong>
\nTrots att den alfabetiska ordningen f\u00f6resl\u00e5r annorlunda, \u00e4r ritning D, skapad av Ponti mellan januari och april 1954, kronologiskt f\u00f6re Ritning C. Medan den senare \u00e4r mer lik alternativ B, skiljer sig Ritning D genom att institutets flygel flyttats fr\u00e5n nord\u00f6stra till sydv\u00e4stra sidan av tomten och font\u00e4nen nu har en mer organisk och mindre artificiell form \u00e4n den mer symmetriska bass\u00e4ngen som f\u00f6reslogs i Projekt B. Auditoriet, med ett diamantformat tak, upptar mycket av Pontis kreativa arbete. Id\u00e9n om tillf\u00e4lliga eller permanenta utst\u00e4llningar och n\u00e4rvaron av rid\u00e5er f\u00f6r att reglera belysningen introduceras i utst\u00e4llningsomr\u00e5det. Projektionsb\u00e5set \u00e4r nu upph\u00f6jt, med extern \u00e5tkomst via en trappa, vilket dock bed\u00f6ms vara oelegant och inte i linje med nordiska arkitektoniska trender. Den nordv\u00e4stra fasaden beh\u00e5ller de horisontella f\u00f6nstrena, medan taket sm\u00e4lter samman med \u00f6verh\u00e4nget. Id\u00e9n att m\u00e5la fresker p\u00e5 den del av fasaden som inte upptas av f\u00f6nster introduceras f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.\"\"
\nPlanritning f\u00f6r f\u00f6r f\u00f6rsta v\u00e5ngingsplanet, Ritning D, 1954<\/em><\/p>\n

Utbyggnaden av Institutet<\/strong><\/p>\n

Ferruccio Rossetti (1916\u20132008), verksam i Sverige sedan 1946, b\u00e5de som frilansare och professor i konsthistoria vid Stockholms universitet, var den fj\u00e4rde och sista konstrukt\u00f6ren som var involverad i byggandet av institutet. Han koordinerade dess utf\u00f6rande och f\u00e4rdigst\u00e4llande, assisterad av den tidigare n\u00e4mnda Wennerholm. Utbyggnadsprojektet omfattade en utbyggnad av entr\u00e9n och ett nytt utrymme i k\u00e4llaren f\u00f6r tillf\u00e4lliga utst\u00e4llningar. S\u00f6derfasaden \u00e4r lik Pontis, med ett stort f\u00f6nster. Det nya receptionsrummet, korridoren och det utst\u00e4llningsrummet i k\u00e4llaren \u00f6ppnar ytterligare glasfasaden mot s\u00f6der, vilket f\u00f6rst\u00e4rker k\u00e4nslan av en direkt koppling mellan interi\u00f6r och exteri\u00f6r. Invigningen \u00e4gde rum den 3 april 1963 under eventet ”Mostra del Libro”, som ocks\u00e5 omskrvs i lokalpressen.<\/p>\n

\"\"
\nPlanl\u00f6sning f\u00f6r k\u00e4llarv\u00e5ningen, Ferruccio Rossetti<\/em><\/p>\n

L\u00e4r dig mer om protagonisterna i historien om Italienska Kulturinsitutet i Stockholm:<\/p>\n