Serien ”Kometer” fortsätter med ”Den skarpa nåden”, som är särskilt framtagen för att främja samtida italiensk poesi.
Ett behov av kritik och motståndshandlingar mot alla de som förklarar poesin död eller döende, för att de inte alltid vill lägga märke till och erkänna kvinnors arbete, särskilt om dessa agerar fritt och oberoende av olika slags betingelser. (…) Följaktligen har vi valt att för den svenska publiken presentera fem framstående kvinnliga poeter, vilkas verk enligt vårt förmenande uppvisar en originalitet på högsta internationella nivå: Anna Cascella Luciani, Cristina Annino, Maura Del Serra, Margherita Rimi, Chiara Carminati.
– Daniela Marcheschi
Det här nya urvalet som utarbetats av Daniela Marcheschi, sträcker sig fram till våra dagar och representerar fem av de senaste decenniernas mest betydande kvinnliga författare, i ett perspektiv som förutom själva genusaspekten kretsar kring ett sedvanligt sätt att tolka poesi på.
Idag mer än någonsin spelar det skrivna ordet en central roll i vårt dagliga liv, efter att ha erövrat utrymmen som tills helt nyligen varit reserverade för muntliga representationer. Detta tack vare sociala nätverk. I detta sammanhang får det poetiska valet ett egenartat värde eftersom det för skrivandet gör anspråk på möjligheten att öppna en annan dimension, att väcka frågor, att föreslå lekar som inte är uppenbara, att engagera läsaren i en hermeneutisk kamp som berövar honom möjligheten av en lättvindligare tolkning. Mer än ett utrymme för sanning är poesin ett utrymme för sökandet efter sanning.
Om, å ena sidan, diktverken av Anna Cascella Luciani, Cristina Annino, Maura Del Serra, Margherita Rimi och Chiara Carminati är uttryck för ett existentiellt, subjektivt sökande som glider fram ur en specifik kvinnlig känsla, använder de fem författarna, å andra sidan, poesin som medel för att övervinna den biografiska, tillfälliga aspekten genom att omvandla den, var och en med sin egen röst, till skrivandets fysiska och samtidigt spirituella dimension, som vilar i sig själv, och nästan nödvändigtvis, sträcker sig mot tidlöshet.