Italienska Kulturinstitutet i Stockholm organiserar en kväll tillägnad poeten Patrizia Cavalli.
Torsdag 8 oktober kl. 18 presenteras diktsamlingen Mina dikter kommer inte att förändra världen, utgiven i svensk översättning av vårt bokförlag i augusti 2026. För att uppmärksamma Dagen för Samtida Konst invigs dessutom utställningen Patrizia Cavalli. Che cosa è mio? av Lorenzo Castore, bestående av foton från poetens lägenhet tagna kort efter hennes bortgång.
Denna upptäcktsfärd i Patrizia Cavallis liv och verk leds av Henrik Sahl Johansson, litteraturkritiker och författaren till den svenska översättningens förord, Lorenzo Castore, fotograf och stort fan av Cavalli, och bokens översättare Ida Andersen. Tillsammans kommer de att diskutera Cavallis poesi, hennes liv och hennes kulturella arv.
Patrizia Cavalli. Che cosa è mio?
“Jag har älskat Patrizia Cavalli sedan första gången jag läste hennes dikter. Hon nådde direkt in till mitt innersta och hon förförde och hänförde mig. Jag har aldrig haft lätt för poesi, lite av okunnighet, lite av ointresse… men när man har att göra med en riktig mästare är det svårt att inte märka det och förbli oberörd. Patrizia Cavalli var en unik konstnär, bortom alla kategorier, motsatta krafter samlade i en och samma person, en outtröttlig energi. Ett fåtal dagar efter hennes bortgång i början av juli 2022 fick jag ett samtal från vår gemensamma vän Francesca Marciano. Hon vet att jag älskar att dokumentera hem fulla av liv och personlighet innan de försvinner och hon bjöd in mig att fotografera Patrizias hem. Så i den böljande augustivärmen steg jag in i hennes universum och blev vän med henne mitt i den labyrint av rum som hon skapat i sin egen avbild – fylld av minnessaker av alla slag och ursprung, följeslagare och vittnen till ett liv som sträckte sig över ett femtiotal år. Resten finns i fotografierna – svartvita och i färg – precis sådan hon var.”
Mina dikter kommer inte att förändra världen är Patrizia Cavallis uppmärksammade poesidebut från 1974, nu äntligen tillgänglig för de svenska läsarna i en tvåspråkig upplaga, översatt av Ida Andersen.
Cavalli är en av det sena 1900-talets mest uppskattade italienska poeter, en unik röst som lyckas skriva om vardagen och universella upplevelser utan att för det bli banal. Redan från debuten särpräglar Cavalli sig för sin komplexa meter och direkta och precisa språk. Hennes sätt att kombinera intrikata versmått med ett vardagligt språkbruk gör att hennes dikter hittar rakt in i läsarens inre, till det personliga, till det vardagliga. Än idag, 50 år efter diktsamlingen gavs ut på italienska, känns dikterna aktuella och nära. Patrizia Cavalli hade en enastående förmåga att sätta ord på livet, ensamhet, samkönad kärlek och vardagens egenheter.
Patrizia Cavalli föddes i Todi 1947 och flyttade till Rom 1968 för att studera filosofi, samtidigt som hon odlade sin passion för poesi. År 1974 publicerade hon sin första diktsamling, Le mie poesie non cambieranno il mondo, (Mina dikter kommer inte att förändra världen). Med denna bok utmärkte hon sig genast för sin originella stil som, med ett till synes enkelt och direkt språk, utforskar människans själsliga djup. Hennes andra diktsamling, Il cielo gavs ut 1981. Det dröjde sedan elva år innan hennes tredje verk, L’io singolare proprio mio (1992), gavs ut och ytterligare sju innan Sempre aperto teatro (1999). Hennes produktion fullbordas av ytterligare tre diktsamlingar: Pigra divinità e pigra sorte (2006), Datura (2013) och Vita meravigliosa (2020). Hennes prosatexter samlades i Con passi giapponesi, publicerad 2019 och vinnare av Premio Campiello.
Vid sidan av sitt poetiska arbete verkade Cavalli även som översättare av klassiker ur teaterhistorien, däribland verk av Molière och William Shakespeare. Allmänt betraktad som en av de mest betydande rösterna inom italiensk poesi under de senaste femtio åren, avled hon 2022.
Lorenzo Castore föddes 1973 i Florens och bor i Rom.
Hans arbete, sammanflätat med personliga upplevelser, karaktäriseras av långvariga projekt där identitet, minne och relationen mellan små personliga berättelser, nuet och historien står i centrum.
Hans arbeten har ställts ut internationellt på flertalet utställningar.
Han har gett ut tolv monografiska fotoalbum: Nero (2004), Paradiso (2005), Ultimo Domicilio (2015), Ewa & Piotr – Si vis pacem para bellum (2018), Land (2019), 1994-2001 | A beginning (2019), Glitter Blues (2021), 2001-2007 | Lack & Longing (2022), WallS (2022), Séte #23 (2023), Fièvre (2024) och Patrizia Cavalli. Che cosa è mio? (2025).
Han har dessutom skapat fyra kortfilmer: No peace without war, med Adam Grossman Cohen (2012), Sogno #5 (2013), Casarola (2015) och W (2022).
Det är inte möjligt att göra mer än en bokning med samma mail.
Boka plats
